|
|
Annonser |
||
|
Rubriker
· Basbeloppsregeln skydd för efterlevande make · Bodelning för att fördela
exmakars egendom · Bodelning och vårdnad vid äktenskapsskillnad · Egendom enskild enligt föreskrift i gåvobrev · Gåvor som kränker bröstarvinges laglott · Juridiskt stor skillnad mellan sambo och gift · Sambolagen går att avtala bort · Testamente kräver särskild form · Vem får vårdnaden om föräldrarna dör?
Arv, laglotter, särkullbarn
och testamentstagare LENNART önskar att jag reder ut begreppen vad gäller reglerna
för arv. Vem har rätt till arv? Hur mycket har man rätt att få i arv? Och hur
påverkar ett testamente arvsrätten? SVAR: Rättsreglerna rörande arv och testamente är ganska
komplicerade, varför jag, för att bättre åskådliggöra rättsområdet, använder
ett exempel. Exemplet har sin grund i Lennarts konkreta fråga till mig. A och B är gifta med varandra.
De har två gemensamma barn, C och D, och B har dessutom ett barn, E, utanför
äktenskapet, ett s.k. särkullbarn. C är avliden men var far till två barn, C1
och C2, och E är mor till E1 och E2. B avlider. Vid hennes
död uppgår hennes tillgångar till 50 000 kr och skulderna till 0 kr, och A:s
tillgångar till 200 000 kr och skulderna till 50 000 kr. Makarna har inte
upprättat något äktenskapsförord, varför all egendom utgörs av
giftorättsgods, dvs. egendom som skall omfattas av bodelning. Bodelningen blir
enligt följande: A: 200 000 - 50 000 = 150 000 kr. B: 50 000 - 0 = 50 000 kr.
Sammanlagt finns således 200 000 kr som delas 50/50 mellan makarna (eg.
avlidne makens dödsbo). B:s kvarlåtenskap uppgår alltså till 100 000 kr. B
har fyra legala arvingar (arvingar enligt lag), nämligen barnen D och E samt
barnbarnen C1 och C2. Eftersom B inte har upprättat något testamente ärver
dessa fyra all kvarlåtenskap efter B. D och E ärver var sin tredjedel av
100 000 kr och C1 och C2 får, i enlighet med den s.k. istadarätten (arvingar
i nästkommande arvsled träder i avliden arvinges
ställe), dela på sin avlidne fars tredjedel. Särkullbarnet E har rätt att få
ut sitt arv, dvs. ca 33 000 kr, omedelbart, medan D, C1 och C2 måste vänta
tills även A har avlidit. Detta kallas att de är sekundosuccessorer
(efterarvingar) till den efterlevande maken A, som övertar B:s kvarvarande
kvarlåtenskap, dvs. ca 66 000 kr. A gör detta med s.k. fri förfoganderätt,
vilket innebär att han kan förfoga över kvarlåtenskapen precis hur han
vill, dock med ett viktigt undantag: han får inte förfoga över
kvarlåtenskapen genom testamente. A:s tillgångar uppgår således till 166 000
kr, varav ca 40 procent (66 000 kr av 166 000 kr) utgörs av B:s
kvarlåtenskap. A avlider. På dödsdagen
har de sammanlagda tillgångarna växt till 230 000 kr efter avdrag för
skulder. Av dessa är 92 000 kr att hänföra till B:s kvarlåtenskap (40
procent), dvs. tillgångarna som A erhöll med fri förfoganderätt. A har
upprättat ett testamente med innebörden att all hans kvarlåtenskap skall
tillfalla E1. Arvslotterna blir enligt följande: D får 46 000 kr (hälften av
92 000 kr) efter modern B, och C1 och C2 får 23 000 kr var. A:s kvarlåtenskap
uppgår nu till 138 000 kr (230 000 - 92 000). Hälften av denna summa (69 000
kr) är reglerad genom reglerna om s.k. laglotter, dvs. bröstarvingars (barns)
lagliga rätt till arv. D får därför ytterligare 34 500 kr (hälften av 69
000 kr), totalt 80 500 kr från sina båda föräldrar och C1 och C2 får
ytterligare 17 250 kr vardera, totalt 40 250 kr vardera från farmor och
farfar. Återstår gör 69 000 kr, den s.k. disponibla kvoten, som A kan fördela
fritt genom testamentsförordnanden. Dessa 69 000 kr kommer således att
tillfalla E1 i enlighet med A:s testamente. E och E2 har ingen arvsrätt efter
A. I 12 kap 2 § 1 st äktenskapsbalken (ÄktB)
finns emellertid en alternativ bodelningsregel. Denna avser endast bodelning
med anledning av ena makens död. Enligt denna kan den efterlevande maken
begära att vardera sidan skall behålla sitt giftorättsgods, dvs. någon
sammanslagning och hälftendelning av godset sker inte. Denna möjlighet är
framförallt intressant för efterlevande make med större tillgångar än den
avlidne. Om A i exemplet ovan istället utnyttjar denna regel blir
fördelningen av arvet enligt följande: Vid bodelningen erhåller B 50 000 kr
och A 150 000 kr. D och E ärver drygt 16 600 kr vardera (en tredjedel) och C1
och C2 drygt 8 300 kr vardera. A övertar D:s, C1:s och C2:s andelar med fri
förfoganderätt, dvs. 33 200 kr, ca 18 procent av hans samlade tillgångar (33
200 kr av 183 200 kr). På A:s dödsdag uppgår tillgångarna till 230 000 kr,
varav 41 400 kr (18 procent) är att hänföra till B:s kvarlåtenskap. D får
sammanlagt 67 850 kr (20 700 kr efter B och 47 150 kr efter A) och C1 och C2
får vardera 33 925 kr (10 350 kr efter B och 23 575 kr efter A). A:s
disponibla kvot uppgår till 94 300 kr, dvs. hälften av hans kvarlåtenskap på
188 600 kr (230 000 kr - 41 400 kr), och tillfaller E1 i egenskap av
testamentstagare. Basbeloppsregeln
skydd för efterlevande make NETTAN skriver att hon och hennes make har upprättat ett
äktenskapsförord. Maken har två barn från ett tidigare äktenskap och själv
har hon ett barn sedan tidigare. De har inga gemensamma barn. Hon undrar vad
äktenskapsförordet kommer att innebära om hennes make avlider först och hon
är orolig för att makens båda barn kommer att ärva allt medan hon får ta sitt
"pick och pack och gå". SVAR: Av Nettans brev framgår inte vad som avtalats i
äktenskapsförordet. Avsikten med ett sådant är emellertid att göra all eller
viss egendom enskild, dvs. denna egendom skall undandras en framtida
bodelning med anledning av t.ex. makes död. Om den avlidne maken som exempel
har 100.000 kronor i kvarlåtenskap och den
efterlevande makan har 50.000 kronor och all egendom är giftorättsgods, blir
boets totala behållning 150.000 kronor, varför hustrun vid bodelningen skall
erhålla 25.000 kronor av mannens kvarlåtenskap (150.000 / 2 = 75.000, 50.000
+ 25.000 = 75.000). Mannen har två barn från tidigare äktenskap, s.k. särkullbarn.
Inga gemensamma barn finns. Särkullbarnen ärver 37.500
kronor vardera (75.000 / 2) och har rätt att ta sina
arvslotter omedelbart vid faderns död. Om makarna emellertid har
upprättat ett äktenskapsförord med innebörden att all makarnas egendom skall
vara enskild, blir resultatet enligt följande: De båda särkullbarnen ärver 50.000 kronor vardera (100.000 / 2) och hustrun erhåller
inte något från den avlidne maken. För att ge en efterlevande make en
ekonomisk grundtrygghet har dock lagstiftaren infört den s.k.
basbeloppsregeln, vilken innebär att efterlevande make alltid har
rätt - så långt kvarlåtenskapen nu räcker - att ärva egendom till sådant
värde att den tillsammans med egendom som erhållits vid bodelning eller som
utgör makens enskilda egendom svarar mot fyra gånger det vid dödsfallet
gällande basbeloppet. Basbeloppsregeln är alltså tillämplig även i det första
exemplet ovan (i den där något äktenskapsförord inte har upprättats). Vid ett
basbelopp om 36.300 kronor (1997) har hustrun rätt
till 145.200 kronor (4 x 36.300). Särkullbarnen erhåller vid faderns död
endast 4.800 kronor (150.000 - 145.200). Resten av
arvet efter fadern blir ett s.k. efterarv som
tillfaller dem först vid hustruns död. Bodelning för att
fördela exmakars egendom FYRBARNSMOR skriver att hon skilde sig för cirka två år sedan. Den före
detta maken bor kvar i det gemensamma huset. Kvinnans ekonomi är nu mycket
ansträngd då hon tvingas betala både för sin andel av den tidigare gemensamma
bostaden och för sin nya lägenhet. Hon undrar om det "finns någon regel
som gör att jag kan bli avskriven från huset?" SVAR: Efter en äktenskapsskillnad fördelas de före detta makarnas
egendom genom s.k. bodelning. Om den ena maken t.ex. vill överta den tidigare
gemensamma bostaden måste denne befria den andra maken från eventuell skuld
som belastar huset eller kompensera maken för den del av husets värde som
överstiger den övertagande makens lott enligt bodelningsreglerna. Kvinnan
ovan skall således begära att bodelning görs. Om mannen vill överta huset
måste han lösa kvinnans skuld samt kompensera kvinnan - vanligen med kontanta
medel - om husets värde överstiger hans lott. Om de tidigare makarna inte kan
enas om bodelningen kan någon av dem göra ansökan till tingsrätt om
förordnande av s.k. bodelningsförrättare, vilken får i uppgift att verkställa
bodelningen (17 kap. äktenskapsbalken). Bodelning och
vårdnad vid äktenskapsskillnad ELISABETH och hennes man skall skiljas. De har en gemensam son på nio
år. De äger hälften var av villan som är värd ungefär 1,2 miljoner kronor och
har skulder på denna för drygt 600.000 kronor. Maken
äger en bil som emellertid Elisabeth dagligen använder i sitt arbete.
Elisabeth vill bo kvar i villan, lösa makens del av lånet, ta över bilen och
låta sonen vara fortsatt "skriven" på den nuvarande adressen. Maken
har dock andra önskemål. "Vad har jag för rättigheter och skyldigheter i
detta fall? Vad händer när jag tycker att vår son ska stå skriven hos mig
istället, och vi ej är överens i denna
fråga?" SVAR: Bodelning går till på så sätt att makarnas tillgångar och
skulder först antecknas. Exempel (all egendom är giftorättsgods): Hustrun har
följande tillgångar : 600.000 kr (50 % av villan)
samt 95.000 kr på bank. Och skulder: 300.000 kr (lån
på villan). Behållning: 395.000 kr. Mannen har
tillgångar: 600.000 kr (50 % av villan), 50.000 kr
(bil) samt 5.000 kr på bank. Skulder: 300.000 kr
(lån på villan). Behållning: 355.000 kr. Totalt har
boet en behållning på 750.000 kr. Vardera maken
skall efter bodelningen således ha egendom motsvarande 375.000
kr. Hustrun tilldelas villan (1,2 miljoner kr), tar över makens del av lånet
(- 300.000 kr), behåller sin del av lånet (- 300.000
kr) samt betalar 95.000 kr till maken. Detta gör en behållning av 600.000 kr, dvs. 225.000 kr mer än hennes andel (600.000 -
375.000). Hon måste således betala maken ytterligare 225.000
kr om hon vill överta villan. När giftorättsgodset fördelas har makarna rätt
att på sin lott i första hand få sin egen egendom. I exemplet ovan har således
mannen rätt att få bilen på sin lott. Vad gäller frågan om
vårdnaden av barn efter en äktenskapsskillnad kan sägas att lagstiftarens
utgångspunkt är att vårdnaden skall vara fortsatt gemensam. Då en av
föräldrarna eller båda yrkar ensam vårdnad om barnet har domstolen ändock att se till barnets bästa. Domstolen har också att
ta hänsyn till barnets egen vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Generellt torde det stå klart att fortsatt gemensam vårdnad, där föräldrarna
själva kommer överens om hos vem barnet varaktigt skall bo - med beaktande av
barnets skola, vänner, fritidsintressen etc. - och hur och när den andre
föräldern skall få träffa barnet, är attföredra med
hänsyn till barnets behov av båda sina föräldrar. När det gäller
vårdnadstvister i samband med äktenskapsskillnad skall man vända sig till en
jurist för biträde i det konkreta fallet. Sådan juridisk rådgivning lämpar
sig inte inom ramen för den tjänst som här erbjuds. Egendom enskild
enligt föreskrift i gåvobrev THOMAS berättar att det i ett gåvobrev finns en föreskrift att
gåvan och avkastningen därav skall vara gåvotagarens
enskilda egendom. Han frågar bl.a. om det också måste "upprättas ett
äktenskapsförord för att makan inte skall kunna göra anspråk på gåvan?" SVAR: Något äktenskapsförord skall inte upprättas. Enligt 7
kap. 2 § äktenskapsbalken (ÄktB) kan makar inte
ändra en föreskrift i gåvobrev eller testamente om att egendomen skall vara
gåvo- eller testamentstagarens enskilda. Gåvor som kränker
bröstarvinges laglott INGER undrar om en arvlåtare i praktiken kan kringgå bestämmelserna
om bröstarvinges rätt till laglott genom att under sin livstid t ex sälja sin
fastighet och såsom gåva ge bort ersättningen härför till någon utomstående.
"Får man ge bort hur mycket som helst eller finns det begränsningar och
kan detta i så fall jämställas med testamente?" SVAR: I dylika fall kan bestämmelserna i 7 kap 4 § ärvdabalken (ÄB)
bli tillämpliga. Om arvlåtarens gåva "till syftet är att likställa med
testamente", dvs. om han haft för avsikt att på detta sätt påverka
storleken och fördelningen av sin kvarlåtenskap och gynna någon utomstående
på bekostnad av bröstarvinges laglott, kan arvingen begära att gåvan eller
del därav skall gå åter. Typexempel på när en sådan
avsikt måste sägas föreligga är när arvlåtaren kort före sin död (eller då
han trott att denna var nära förestående) verkställer gåvan. För att
återvinna gåvan eller värdet därav måste
bröstarvingen väcka talan mot gåvotagaren inomett
år från det att bouppteckning efter arvlåtaren upprättades. Exempel: Arvlåtaren har
ett barn, dvs. en bröstarvinge, och en kvarlåtenskap av 50 000 kronor. Före
sin död gav han en utomstående en gåva på 10 000 kronor. När laglotten
beräknas skall då gåvan läggas samman med kvarlåtenskapen: 50 000 kr + 10 000
kr = 60 000 kr. Laglotten är hälften av kvarlåtenskapen (arvslotten), dvs. 30
000 kr. Trots gåvan överstiger i det här fallet kvarlåtenskapen (50 000 kr)
bröstarvingens laglott, varför gåvan inte kan återvinnas. Om gåvan däremot
hade uppgått till ett större belopp, låt oss säga 850 000 kronor
(köpeskillingen för en av arvlåtaren avyttrad fastighet), ser beräkningen ut
enligt följande: Kvarlåtenskapen 50 000 kronor + gåvan 850 000 kronor = 900
000 kronor = laglott 450 000 kronor. I dödsboet finns endast 50 000 kronor,
dvs. en brist på 400 000 kronor, varför bröstarvingen kan väcka talan
vid domstol och yrka att detta belopp återvinns till dödsboet. INGERS sambo har avlidit. De har två gemensamma barn. För ca
tio år sedan upprättade de ett inbördes testamente där det står: "Den
som överlever den andre skall få hela den avlidnes egendom med fri
förfoganderätt. Efter den sist avlidna [skall egendomen] fördelas mellan
[våra] arvingar [enligt lag]." Inger undrar vad testamentet egentligen
innebär. Skall barnen ha ut sin arvslott? Måste hela boet värderas? Måste
sambons firma säljas? "Finns det något sätt som kan leda till att vi får
ha allt kvar och försöka leva vidare ungefär som tidigare?" SVAR: Eftersom sambor, till skillnad från makar, inte ärver
varandra måste ett samboende par som önskar ärva varandra upprätta ett
testamente. Detta sker i form av ett s.k. inbördes testamente. Den citerade
texten ovan är ett typexempel på hur ett sådant testamente kan formuleras. Testamentet
innebär att Inger ärver hela sin avlidne sambos kvarlåtenskap och eftersom
barnen är gemensamma får de vänta på sitt arv tills båda föräldrarna har
avlidit. Boet värderas i samband med bouppteckningen och även Ingers
tillgångar och skulder skall då antecknas. På så sätt kan man se hur stor
andel av Ingers egendom som skall anses härröra från hennes sambo, dvs.
det hon fick i arv. Detta har betydelse då det i testamentet står att
egendomen skall erhållas med "fri förfoganderätt". Med detta menas
att Inger inte får förordna om den ärvda egendomen genom ett nytt testamente.
Denna egendom - eller snarare denna andel av den totala kvarlåtenskapen -
skall efter Ingers bortgång tillfalla de legala arvingarna, dvs. de båda
barnen. Under sin livstid har hon däremot rätt att göra med egendomen precis
som hon vill - sälja, byta, investera etc. All egendom omfattas av detta,
således även sambons firma och Inger kan alltså själv avgöra om hon vill
behålla firman eller sälja den. Juridiskt stor skillnad
mellan sambo och gift ULRIKA undrar om det är någon större skillnad, juridiskt sett, mellan
att vara gift och att vara sambo. "Sambolagen har väl inneburit att de
båda samlevnadsformerna i praktiken har likställts med varandra?" SVAR: Det är en ganska spridd uppfattning att sambolagen har
inneburit att skillnaderna mellan att leva tillsammans som gifta och att leva
tillsammans som sambor i stort sett har suddats ut. Detta är dock helt fel.
Skillnaderna är mycket stora. De tre viktigaste är följande: 1) I
samboförhållanden finns inget som motsvarar äktenskapets giftorättsgods, dvs.
egendom som vid skilsmässa (separation) skall delas lika mellan makarna
oberoende av vem som är ägare till tillgångarna. 2) Det finns ingen arvsrätt,
dvs. sambor ärver inte varandra. 3) Det finns ingen möjlighet att efter ett
avslutat samboförhållande erhålla underhållsbidrag. Det enda som sambolagen
säger skall delas vid en separation är den gemensamma bostaden och bohaget.
Dock gäller detta endast om bostaden eller bohaget har införskaffats under
själva samboförhållandet eller med avsikt att dessa i framtiden skall nyttjas
av de båda tilltänkta samborna. Exempel: Mannen har en bostadsrätt, han
träffar en kvinna och kvinnan flyttar in i mannens bostad. I detta fall har kvinnan
vid en separation inte rätt till halva värdet av bostadsrätten. Om däremot
mannen och kvinnan träffas, bestämmer sig för att flytta ihop och mannen
därvid köper en bostadsrätt med syfte att vara bostad åt de båda, har kvinnan
rätt till halva värdet. Sak samma gäller bohag, dvs. möbler och husgeråd. Sambolagens verkningar
kan de båda parterna, om de så önskar, skriftligen avtala bort. Om de däremot
önskar ärva varandra måste de upprätta ett testamente, ett s.k. inbördes
testamente, med innebörden att den av de båda samborna som överlever den
andre skall erhålla dennes kvarlåtenskap. Äktenskapet och dess
rättsverkningar regleras i äktenskapsbalken (ÄktB),
medan samboförhållanden finner sin rättsliga reglering i den s.k.
"sambolagen". Sambolagen går att
avtala bort HELENE skall flytta ihop med sin pojkvän. Hon skall ensam ta lån och
köpa hus. Hon undrar om den blivande sambon trots detta får rätt till halva
huset och bohaget om de senare separerar. "Vad ska jag göra för att
huset ska bli bara mitt?...Skulle min situation
hjälpas av att han skriver sig där någon/några veckor senare? Eller är det
själva avsikten att bo där tillsammans som är det avgörande?" SVAR: Ja, det är avsikten som är avgörande. Helene köper huset
med avsikt att de båda gemensamt skall begagna sig av det, varför sambon, vid
en eventuell separation, får rätt till halva värdet. Sambolagens (egentligen
lagen om sambors gemensamma hem) bodelningsregler går emellertid att avtala
bort. Detta görs i ett skriftligt avtal som undertecknas av de båda samborna
(5 § 2 st sambolagen). Testamente kräver
särskild form BRITT-MARIE frågar om det verkligen är nödvändigt att vända sig till
en jurist för att upprätta ett testamente. Hon skriver att hon önskar att en
viss summa pengar efter hennes död skall tillfalla Röda Korset. "Det kan
väl knappast vara några juridiska svårigheter förknippade med en sådan enkel
önskan?" SVAR: Testamente är en av de få rättshandlingar som för
giltighet kräver en viss bestämd form. Till skillnad från t ex de allra
flesta typer av avtal (dock ej fastighetsköp) måste
ett testamente vara skriftligt och bevittnat av två personer. De båda
vittnena får inte vara under femton år, inte nära släktingar till testatorn
(den som upprättar testamentet) och inte heller på något sätt vara gynnade av
det testamente de bevittnar. Det skall framgå av handlingen att det är ett
testamente och testatorn skall egenhändigt underteckna dokumentet.
Bestämmelserna om testamente finns i 10 kap ärvdabalken (ÄB). Så visst kan
man, åtminstone om det rör ett enklare testamente, själv upprätta
detsamma utan hjälp av jurist. Man bör dock absolut uppsöka ortens bibliotek
och konsultera någon "vardagsjuridisk"
bok som vänder sig till ickejurister. Är man det minsta osäker skall man
definitivt uppsöka en jurist. Man sover förmodligen bättre om natten om man
kan vara säker på att ens sista vilja kommer att uppfyllas på det sätt som
man har önskat - även om det har kostat en liten slant. Vem får vårdnaden om föräldrarna dör? NYBLIVEN TVÅBARNSMOR undrar vem som får vårdnaden om barnen om båda föräldrarna
skulle omkomma, t ex i en bilolycka. "Kan vi skriva något dokument där
vi anger vilka som vi skulle vilja tar ansvaret för barnen?" SVAR: I 6 kap 9 § föräldrabalken (FB) stadgas att domstol, i fall då
båda föräldrarna avlidit, skall anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare. I 10 a § i samma kapitel sägs att en särskilt
förordnad vårdnadshavare skall vara "lämpad att ge barnet omvårdnad,
trygghet och en god fostran". Två personer kan utses till vårdnadshavare
att gemensamt inneha vårdnaden, om dessa är gifta med varandra eller bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (sambor). Huvudregeln är
att syskon skall få samma vårdnadshavare, dvs. de skall inte skiljas från
varandra. Lagen ger utrymme för föräldrarna att själva bestämma vem de önskar
som vårdnadshavare i händelse av deras död. Om de "gett till känna
vem de önskar till vårdnadshavare, skall denna person förordnas, om det inte
är olämpligt" (6 kap 10 a § fjärde stycket FB). Stadgandet ger således
inte någon ovillkorlig rätt för den eller de personer som föräldrarna utsett
att överta vårdnaden. Dessa måste vara lämpliga enligt vad som beskrivits
ovan. I alla vårdnadsfrågor är det barnets bästa som kommer i första hand och
domstolen har också att ta hänsyn till barnets vilja "med beaktande av
barnets ålder och mognad" (6 kap 10 d § FB). Något formkrav för hur ett
"tillkännagivande" av önskad vårdnadshavare skall se ut har
inte uppställts i lagen, men lämpligen bör detta göras i en skriftlig
handling, undertecknad och daterad av föräldrarna samt bevittnad av två
personer (vittnena bör dock inte vara de personer som önskas som
vårdnadshavare). [ Tillbaka till Frågearkivet ] |
|
