|
|
Annonser |
|
Rubriker · Förbud mot "reformatio in pejus" · Mord, dråp och vållande till annans död · Överklagande, prövningstillstånd och
resning
Förbud mot "reformatio in pejus" KENT har hört sägas att en gärningsman inte kan få strängare
straff eller bli förpliktad att betala högre skadestånd än vad tingsrätten utdömt
om han överklagar till hovrätten. "Om det vore på detta viset så borde
väl varenda våldsman överklaga till Hovrätten för att få en ny chans att
antingen ha turen att Hovrätten ogillar åtalet eller sänker straffet." SVAR: I svensk rätt råder det förbud mot s.k. "reformatio in pejus", dvs.
ändring i högre instans till nackdel för den överklagande. I brottmål gäller
följande: 1) Åklagaren "vinner" i tingsrätten - den tilltalade döms
för det brott för vilket åklagaren yrkat ansvar och han anser att det utdömda
straffet är rimligt (i påföljdsdelen - "straffdelen" - framställs
inga formella yrkanden, utan det är upp till domstolen att inom de
föreskrivna straffskalorna utdöma lämpligt straff i det enskilda fallet). Den
tilltalade överklagar till hovrätten, medan åklagaren "sitter nöjd"
eftersom han ju inte har något att överklaga. I hovrätten yrkar den
tilltalade att han skall frikännas, alternativt att straffet skall nedsättas.
Åklagaren yrkar att hovrätten skall fastställa tingsrättens dom. Hovrätten
kan antingen undanröja tingsrättens dom, nedsätta straffet eller fastställa
den tidigare domen, men, i enlighet med förbudet mot reformatio
in pejus, kan den inte utdöma ett strängare straff
(även om dess ledamöter skulle anse att ett sådant vore befogat). 2) Åklagaren
vinner i tingsrätten, men anser att det utdömda straffet är för lindrigt. Han
överklagar medan den tilltalade sitter nöjd. I det här fallet kan hovrätten
antingen skärpa straffet, fastställa tingsrättens dom eller - trots förbudet
mot reformatio in pejus -
lindra straffet. I brottmål kan överinstansen alltid ändra domen till den
tilltalades förmån, trots att denne inte överklagat. 3) Både åklagare och
tilltalad överklagar tingsrättens dom. I det här fallet kan hovrätten både
döma till den tilltalades fördel som till hans nackdel. Mord, dråp och
vållande till annans död TOMMY har noterat att det finns olika juridiska begrepp för att ha
ihjäl någon. Han skriver att han vet att mord är den allvarligaste formen,
eftersom ett sådant ju är planerat - "överlagt mord". Men hur gör
man sig skyldig till vållande till annans död? "Är det kanske de här s k 'barmhärtighetsmorden' som man hör om ibland, dvs. då
någon hjälper en svårt sjuk och lidande person att dö?" SVAR: Det finns tre olika begrepp för att juridiskt beskriva
dödandet av en annan människa - mord, dråp och vållande till annans
död. De finns uppräknade i 3 kap brottsbalken (BrB). Mord är mycket
riktigt det allvarligaste brottet (har den strängaste påföljden). Mord och
dråp är s k uppsåtliga brott, dvs. det har
hos gärningsmannen funnits en avsikt att döda. Offrets död har varit målet
för hans handling. Vållande till annans död däremot är ett s
k oaktsamt brott, dvs. offrets död var aldrig avsikten med
gärningsmannens handlande. Ett exempel: Anders och Bertil börjar bråka i en
krogkö. Anders slår Bertil till marken och sparkar sedan upprepade gånger mot
hans bröst och huvud. Bertil avlider till följd av huvudskadorna. Om Anders
avsikt när han sparkade mot Bertil var att denne skulle dö till följd av
våldet, är det frågan om mord eller dråp. Om hans avsikt emellertid endast
var att tillfoga Bertil smärta eller kroppsskada, är det frågan om misshandel
och eventuellt vållande till annans död. Om det kan visas att Anders har
varit oaktsam vad gäller våldsanvändningen skall han dömas för sistnämnda
brott. Ett planerat eller "överlagt" dödande behöver inte
nödvändigtvis vara ett mord. En hustru som ger sin svårt sjuke make en dödlig
injektion gör detta efter noggrann planering och långa förberedelser. Brottet
är emellertid att bedöma som ett dråp, eftersom det finns uppenbara
förmildrande omständigheter. De flesta gärningar som befinns vara mord är
däremot oftast tillkomna i "stundens hetta". Dråp kan således sägas
vara mordets lindrigare form. Överklagande,
prövningstillstånd och resning MONICA önskar att jag skall förklara vad som menas med överklagande
respektive resning. "Nu i samband med diskussionerna kring en eventuellt
ny rättegång mot Christer Pettersson angående mordet på Olof Palme, används
begreppet resning. Är det någon skillnad på resning och överklagande eller är
detta bara två ord för samma sak?" SVAR: Överklagande och resning är inte samma sak. Dessa frågor
tillhör processrätten, en ganska komplicerad del av juridiken, varför jag
skall försöka förklara skillnaderna genom att visa ett konkret exempel:
Andersson är misstänkt för ett mord. Åklagaren anser att det finns
tillräckligt stark bevisning för att få Andersson fälld för mordet i domstol.
Han lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten där han redogör för vad
som hänt, vad han anser Andersson gjort samt vilken bevisning och vilka
vittnen han åberopar till stöd för sitt påstående. Huvudförhandling, dvs.
rättegång, hålls i tingsrätten där åklagaren lägger fram sin bevisning, hör
vittnena, förhör Andersson mm. Andersson, vanligen genom sin försvarare, får
möjlighet att kritisera bevisningen, framlägga egen, korsförhöra vittnena och
åberopa egna vittnen mm. På grundval av vad som framkommit under
huvudförhandlingen finner tingsrätten att det inte är styrkt "bortom
varje rimligt tvivel" att Andersson har begått mordet. Han frikänns
(åtalet ogillas) därför. Åklagaren är inte nöjd med tingsrättens dom, utan
anser fortfarande att Andersson är skyldig, varför han beslutar att föra upp
målet till hovrätten - han överklagar domen. Detta måste ske innan domen har
vunnit laga kraft, dvs. då den inte längre kan överklagas, vanligen tre
veckor. Hovrätten har att överpröva tingsrättens dom, antingen ändra den
eller att fastställa den. Huvudregeln är att ingen ny bevisning får åberopas
i hovrätten, yrkandena får inte ändras, dvs. hovrätten har att pröva målet på
samma material som tidigare förelegat i tingsrätten. Även hovrätten finner
emellertid att bevisningen inte räcker för att fälla Andersson. Nu återstår
en instans, den högsta, nämligen Högsta domstolen, HD. För att få ett mål
prövat i HD krävs att HD meddelar s.k. prövningstillstånd. Det finns således
ingen ovillkorlig rätt att få en sak prövad i högsta instans. För att
prövningstillstånd skall meddelas krävs särskilda skäl, framförallt att det
är av vikt för rättstillämpningen att saken prövas, dvs. rättsläget på
området är oklart och prejudikat - vägledande domar - saknas. Åklagaren har
dock, genom Riksåklagaren, RÅ, en särställning på området genom att han själv
kan bevilja sig prövningstillstånd i HD. Denna rätt skall dock utövas mycket
restriktivt och RÅ har i stort sett att göra samma överväganden som HD
självt. Även detta måste ske innan hovrättens dom vunnit laga kraft. RÅ
finner emellertid att skäl saknas för att föra upp saken till HD. Tidsfristen
löper ut, hovrättens dom vinner laga kraft och Andersson är således -
juridiskt sett - oskyldig till mordet. Ca ett år efter att hovrätten meddelat
sin dom kontaktar två personer polisen. De är kompisar till Andersson och
berättar att de fanns med på platsen där mordet skedde. De berättar att de
såg hur Andersson misshandlade offret till döds, men att de av hänsyn till
sin vänskap med Andersson inte tidigare har berättat vad de sett. Nu orkar de
dock inte bära på sin hemlighet längre, skuldkänslorna har blivit allt för
tunga. Åklagaren har nu helt ny bevisning som sannolikt är av helt avgörande
karaktär. Problemet är bara att den frikännande domen mot Andersson inte
längre går att överklaga. Återstår gör det s.k. extraordinära rättsmedlet,
nämligen resningsinstitutet. Ansökan om resning prövas av HD och får bara
beviljas om nya omständigheter - bevis - har framkommit efter att den senaste
domen i ärendet vann laga kraft, dessa bevis inte varit kända för polis och
åklagare i mer än ett år (till dess resningsansökan görs) och om dessa nya
bevis är av den styrkan att om de hade förelegat vid tidigare
huvudförhandling så att utgången blivit en annan, dvs. i detta fall: på grund
av de båda ögonvittnena hade Andersson fällts för mordet i tingsrätt och
(eventuellt) hovrätt. [ Tillbaka till Frågearkivet ] |
|
